Ett kapitel

Dem uppfostras inte till svin, men vf blir dem sånna ändå??
Va tror dem att dem e...
Jag e så sattans jäkla förbannad nu, o jag får inte uttrycka mig..
Va fan e jag så jävla snäll för..
Nu vill jag trampa ner foten o säga exakt va jag tycker...
Men jag kan inte! inte p.g.a mig, utan för att personen inte är tillgänglig...
Han har tid o skicka ett fucking jävla fult sms, sen låter han mig inte svara på d..
Orka ta d över sms, haha d e ju sjukt...
Så idiotiskt o skicka ett sms o sen inte kunna ta d me personen i fråga, va vill du jag ska skriva ett sms tebax??
D funkar inte så, för jag har så mycke inom mig som jag bara måste få ut..
Saker jag haft inom så länge nu..
O jag som bara pratat gott om dig? haha du e ju för fan som dem andra, inte ett dugg bättre, nästan långt ifrån...
Du har fått mig o tycka illa om dig, du har fått mig o inse vilket jäkla skit d va, vf ens lägga tankar på d...
D va bara en liten historia i mitt liv...
Jag tänker knappt ens på d längre...
D e jag fan så jävla glad för nu!!
Jag fattar inte hur ord kan vara så tomma? Hur kan man säga så mycke o mena hälften, hur kunde jag gå på d?!?
Du lät mig gå o vänta på dig, du fortsatte på ditt sätt o manipulera mig...
Du visste hur d va! Om du bara sagt sanningen hade jag inte gått så..
andledningen till att jag inte kom över dig va för jag hade inget dåligt o säga, jag visste inte varför d blev som d blev... Ja gick bara o undra hela tiden, tänkte snart, tid e ju allt han behövde, då blir d snart vi igen...
Men d va ju inte alls så, du skulle vatt mer ärlig fatta!! Hur svårt kan d va..
Ja d kanske sårar mig, men va fan jag hade sluppit slösa detta jävla halv året på dig...


Jag har släppt dig, jag har gått vidare..
Nu är du bara et minne blott...
Tyvärr tycker jag inte ens om dig längre...
Synd d skulle bli så, men d va du själv som gjorde d till det här.......




Ett Avslutat Kapitel -

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0