J o h a n n a

Såg den nyss på bio, översatt till Dumpa Honom... :S hur dem nu fick den översättningen...

Tyckte filmen va jättebra...
Jag fick stor lust till o dejta :D haha
d e så himla kul o dejta tycker jag..
O d jag har kommit fram till är att jaaa jag dejtar..
Letar vet jag inte om jag vill kalla d, klart d skulle vara kul o träffa någon..
Men jag tar ju absolut inte flrsta bästa..
Har djetat en hel del på sistone, men klickar d inte så klickar d inte, o jag vill ju inte ha nån bara för o ha nån..
Och jag är glad, för jag mår bra med o va själv...
Jag har alltid träffat ny kille för o komma över en annan.. Men så har d inte varit nu.. Nu e d vad jag vill som gäller..
O d känns riktigt skönt..
Det där me o dejta gör mig glad.. spänningen nervösiteten väntan m.m...

Roligt d där man såg i filmen, nått som passa in på mig perfekt..
Tjejer fantiserar ihop egna saker... ser tecken som egentligen inte är tecken..
Man berättar för sin tjejkompis, som klart håller med om att JA d e ett tecken..
Han gillar dig..
haha rätt kul d där hur d funkar..
Jag e nog mästare på o se tecken o tolka lite hur jag vill...
Hur jag vill att d ska vara liksom, d e där min besvikelse kommer då jag inser att nä d va inte alls så d va..

Jag är stolt över mig själv o det jag har blivit.
Att jag för en gångs skull trivs med att vaa ensam..
Ja ligger inte o ältar allt utan kommer över saker hyffsat snabbt..
Jag kan ha kvällar hemma o bara njuta...
Jag trivs med o va singel, klart man har sina dagar när man önskar nån höll om en..
Men ärligt så har dem dagarna aldrig varit så få som dem e nu..
Jag känner att jag vet vad jag vill ha, jag vill inte ha d nästbästa... Jag vågar prova o se efter, men är d inte DET så är d inte.....
När jag väl hittar det bästa, då kommer jag känna d, då kommer man ge allt..

Kan kanske hända att man låter sig svepas med en gång till, blir sårad igen för man drog ännu en nitlott...
Men då e d värt d.. d e värt dem tårarna som kommer o den besvikelsen som tynger ner hela mig..
För jag reser mig upp igen, starkare än förra gången o ger mig ut igen..
Kanske nästa kille jag träffar är den jag kommer va med.. Kanske inte..
Jag måste ju våga prova, jag måste ju våga tro på d jag har hittat, våga satsa...
Man måste våa ge d en chans, låta mig själv bli sårbar...

Men jag tycker att man känner rätt snabbt om där e nån gnista, jag tror inte på att d kan växa fram.. Antingen så har man d lr inte.. Man känner d direkt.. Hjärtat säger direkt om han är något att träffa igen..
Och jag tycker d e skönt att jag har vuxit så pass mycke att jag faktiskt kan vara ärlig mot en kille o säga att nä, detta känns inte rätt..

Innan har jag alltid tänkt, men åh tänk om d kanske kommer, kanske om nån månad lr nått år, när vi har vuxit i oss själva.. Jag vill kanske inte sumpa honom helt... För kanske han e rätt för mig sen, kanske jag kommer känna gnistan sent... Nä troligen inte... Iallafall back to the point jag har gett ursäkter efter ursäkter till vf jag inte kan träffas igen..
Men vf?? d kommer ju aldrig bli nått.. Så nu är jag ärlig direkt, lika bra o d känns riktigt riktigt skönt..
Skulle man vilja träffas igen så vet man ju att man redan gjort ett bra första intryck då han faktiskt ville träffa mig igen, så man kan ju prova igen senare om man skulle vilja, vill han inte så ja då vet man att man gjorde rätt från början :)

Jag faller lätt i fällan.Jag får lätt känslor d vet jag.. Inte för vem som helst, utan dem speciella, vet inte varför men jag får snabbt känslor.. Kan inte påverka d, dem bara kommer.. Jag blir som en öppen bok.. Det är då jag läser in i "tecken" way to much... Jag tänker alldeles för mycket, jag vill satsa direkt.. jaaag vet ju vad jag vill..
Men har nog på nått sätt lärt mig o hantera detta.
Märkte detta vid min senaste lovestory, jag fick helt för mycke känslor, snabbt gick d, o jag ville ju mer än honom..
Jag läste alla hans tecken, som jag tyckte var så självklara, d verka som han ville d jag ville..
Men sååå bled d ju verkligen inte, shi fick jag Booom..
D gick ganksa snabbt för mig o vända min in o ut..
Jag har nog lyckats d där me o bygga upp den där muren man kan få..
För mina känslor la sig, för jag bestämde mig för d..
Inte så på direkten såklart, d tog ju sin lilla tid.. Men jag mådde ändå hyffsat bra under processen..
Han ville helt enkelt inte d jag ville
He was just not that into me ;)
Va ju bara för mig o inse, o absolut inget o gråta över...
O d gjorde jag heller inte, jag grät inte för honom, vf skulle jag.. Vf skulle jag lägga så mycke känslor på någon som inte ville ge mig samma...
Jag stängde boken o d gick jättebra...

Undra om d berodde på att han kanske inte va så speciell trots allt lr om d faktiskt e något jag har vuxit till mig i.. Mognat..
Försöker inte få en kille som inte vill ha mig..
Kanske har jag insett at d e inte värt d..
Jag skadar bara mig själv, o jag e verkligen klar med d..

Jag har fått mina törnar... Nu e d dax för mig..
Ja tar hand om mig själv..
Jag kastar mig ut där, jag öppnar mig, jag faller o jag reser mig..
Tillslut kommer han stå där o kommer aldrig låta mig falla......


En dag....
Meen ills den dagen kommer så undertiden så har jag kul..
Ser mig omkring lite ;)

Vem vet....